Hjälper en kommunikationsbyrå

Under mina yrkesverksamma år så hann jag (som alla andra antar jag) pröva på både det ena och det andra, men merparten av mitt yrkesliv har spenderats i den företagsstrategiska världen, och inte sällan i den internationella sfären. Numera har jag ju så att säga lagt både skor, penna och hjärna på hyllan och jag trivs förträffligt bra i min existens som pensionär.

Men något måste man ju ändå fylla dagarna med, så jag har tagit på mig att börja hjälpa en kommunikationsbyrå lite vid sidan av, med strategiska val och beslut. Just den här kommunikationsbyrån är lite speciell då den från början är resultatet av en sammanslagning mellan en webbyrå och en strategisk kommunikationsbyrå. Det gör att fokus här tenderar att ligga åt det digitala hållet i mycket av det man gör, och det är just den särarten jag ska försöka hjälpa dem att odla.

I regionen är det gott om reklambyråer men i min mening är det få, om någon, som kan slå ”mitt” gäng på fingrarna när det kommer till hemsidor och digital kommunikation. Det bådar med andra ord för ett riktigt spännande äventyr! Först ut blir att lägga grunden för en relativt aggressiv strategi under de kommande två åren, en utmaning jag tar mig an med glädje. Det handlar nämligen om att växa med bibehållen likviditet, något som kom att bli något av en specialitet för mig.

Mer om mina äventyr med kommunikationsbyrån i Falun, Dalarna, lär följa! Du kan alltid läsa mer om den genom att klicka på länken här ovan i texten.

Robert Gustavsson

En komiker som jag har gillat länge är Robert Gustavsson. Vissa saker som han gör är inte alls roliga, men så är det ju med alla komiker. Man har inte exakt samma humor och kan därmed inte gilla allt, men mycket av det som Robert Gustavsson gör faller mig på läppen och en sketch som jag gillar extra mycket och kan se flera gånger om är när han är på Skansen och spelar en kvinna som har ett och annat att säga om det mesta. Ta en titt!

Stäng brödpåsen!

Vi som tillhör den äldre generationen blev uppfostrade till att uppskatta och värdesätta maten som vi åt. Man fick äta det som stod på bordet, och det som blev över tog man hand om och använde till något annat. Att slänga mat hade man inte råd med, och man använde sig av olika tekniker för att maten skulle hålla så länge som möjligt. Sur mjölk kunde man till exempel göra pannkaka av. Nu för tiden växer barn och ungdomar upp med ett helt annat förhållande till mat. Man har råd att köpa mat på ett helt annat sätt, och en vanlig Svensson behöver inte vända ut och in på sig själv för att få maten att hålla länge eller för att alla rester ska tas tillvara på.

Dagens barn och ungdomar tror att det inte spelar någon roll om man slänger mat, för det går alltid att köpa ny. De förstår nog inte ens att det faktiskt kostar pengar att köpa mat, utan lever i någon slags tro att mamma och pappa bara hämtar mat i affären. Men även om många familjer har råd att slänga mat (vi slänger otroligt mycket mat i Sverige) så måste man ju också tänka på att detta påverkar världen vi lever i. Vårt jordklot och de resurser som finns på det blir förlorarna när vi slänger mat. Unga måste lära sig att förstå vad det handlar om.

Jag försöker att lära mina barnbarn hur man ska tänka kring mat, och en sak som jag alltid tjatar om är att de ska stänga brödpåsen. De verkar vara födda utan den kunskapen nämligen, för påsen står alltid öppen när de har tagit en brödskiva. Jag har till och med köpt klämmor från WeLoc (som har de överlägset bästa påsklämmorna) och lagt i en skål bredvid brödskrinet så att de ska komma ihåg att använda dem. Försluter man inte en brödpåse blir brödet torrt på en dag, men sätter man på en klämma så håller det sig färskt länge och man hinner äta upp det istället för att behöva slänga det!